JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

- En resa som börjat med pass, pengar och piljett

FRÅN ETT GOTT VIN TILL ÄNNU EN BUSS

Kategori: MOZAMBIQUE

Vi degade på "hotellet" några timmar innan vi knatade över gatan till samma resturang som där vi provade viner innan vi åkte upp till Tofo. Sista kvällen i Mozambique tänkte vi bränna pengar minsann!


Vinhyllan på Wine Lovers resturang. Här gick vi som två vinfantastiker och valde vilken flaska vi ville ha! 

Egentligen inte alls hungriga, började vi med en supergod cecarsallad och avslutade med en ännu godare chokladmousse! 

Klockan 6 morgonen därpå checkade vi ut och åkte mot Intercape office. Enligt biljetterna vi bokat skulle bussen gå 07.00, men enligt internet kvällen innan 06.30. Vi funderade en stund på när vi skulle vara där, Oskar tyckte runt sju eftersom de aldrig är i tid här nere. Men man vet ju aldrig i Afrika så när jag hade sagt mitt satt vi på stationen 06.05. Hör och häpna, bussen var där bara minuter senare, redo för påstigning! Wow Afrika, vad händer egentligen?! Tänkte vi och klev på. En timme senare (försenade såklart) lämnade vi stationen. Vad trodde vi egentligen..? 

Gränsen Mozambique - Sydafrika gick väldigt mycket smidigare den här gången. I lugn och ro lufsade vi fram i afrikansk takt (utan väskor denna gång), fick passen stämplade och lufsade vidare. Vi köpte varsin majskolv och knaprade på medan vi inväntade bussen. Det tog desto längre tid. Oskar hann äta både en och två majskolvar innan bussen rullade fram och intog en ny väntplats. Vad väntade vi på nu? Bussen stod där och alla vi passagerare stod här, redo fredo. Jo men ni förstår väl att vi var tvugna att vänta för väntandets skull? En kvinna i alldeles för blek peruk provsatt förarsätet några minuter varpå alla till sist fick gå ombord. Bussen rullade vidare. Tanken var att vi enligt schema skulle vara framme i Johannesburg 16.00, vi gled in på stationen 16.45, någorlunda i tid! Vi köpte på oss dricka, snacks och middag innan vi ställde oss i kö och väntade på nästa buss... 

GALONBUSSEN FRÅN TOFO TILL MAPUTO

Kategori: MOZAMBIQUE

03.30 ringde klockan. Vi krånglade oss ned från våningssängen och alla nät hit och dit, packade ihop det sista och gick mot bussen, som till vår stora förvåning stod redo och väntade. VAD ÄR DETTA? Är bussen verkligen i tid(??) ifrågasatte vi häpet och tittade förvånat på varandra. Ja, kära läsare, den slitna minibussen med turkosa galonklädda stolar var i tid. Men bli inte allt för ivriga nu, vilket vi blev när vi rullade iväg 04.13. Tretton minuter här nere är samma sak som att vara i tid, vi kunde inte varit mer i tid. Men det betyder ju faktiskt inte så mycket konstaterade vi till sist och lät den långa resan börja. 

Vi plockade upp folk lite här och var längs de mörka vägarna, alla ville de ta plast i galonbussen. Ibland plockades påsar, potatisar och ris upp. Utan folk. Volymen skruvades upp och galonbussen förvandlades till en partybuss. IGEN tänkte vi glatt. Först hade vi turen att hamna i partyvagnen på tåget och nu en partybuss. Är det verkligen sant?!? Den andliga musiken i form av några toner på repeat ekade i bakrunden av någon som predikade på ett främmande språk, på hög volym, medan vi försökte somna och glömma att klockan inte ens slagit fem. 

Tiden gick och vi guppade vidare på varsitt hårt galonsäte. Timme efter timme. Fler och fler människor. Vi konstaterade flera gånger att kyckling var relativt ovanligt i det här landet. Hmm. I Sydafrika kunde vi relatera allt till antalet kycklingar - tid, avstånd, mängd, antal osv. Allt handlade om grillade hela kycklingar. Hur som helst. Ett par timmar försent (vad trodde ni egentligen?) rullade vi in på stationen i Maputo för att återigen fraktas vidare i en taxi tillbaka till hotellet. 

SURFNING SISTA DAGEN I TOFO

Kategori: MOZAMBIQUE

Sista dagen i Tofo började med att både jag och Frida vaknade av att solen kikade in genom fönstret nångång runt sju-tiden på morgonen. Nån hade snott min tvål så jag bestämde mig för att inleda dagen med att knata upp till Mr. Fresh's Supermarket för att inhandla detta. Begreppet "supermarket" används flitigt här nere, i det här fallet var det en liten pyttebutik med en golvyta inte större än en klassisk studentskrubb och ett utbud som förde tankarna till typ Sovietunionen. Givetvis fanns ingen tvål här. Bara ett svindyrt schampoo. "Nej tack" tänkte jag och knatade ner mot marknaden i hopp om ett mer ekonomiskt alternativ. Inte en tvål så långt ögat kunde nå. Däremot köpte jag på mig en kaka som jag skulle ge till Frida som frukostfika (den åt jag dock upp själv för jag blev snart hungrig och irriterad av värmen) och några bullar. Det hela slutade med att jag fick öppna plånboken och köpa det svindyra schampoot. 

Dagen rullade på, temperaturen steg och svettpärlorna på våra bleka pannor blev fler och fler. Till slut bestämde vi oss för att ta varsin surflektion. Tofo är känt för sin suveräna surfning och vi hade nog båda bilder i huvudet om hur vi flög fram på meterhöga vågor och såg allmänt snygga ut. I verkligheten låg vi och plaskade i Tofos grundaste vik, röda i huvudet av kallsupar och frustration. Efter en timme fick vi dock till några fina vågor och det var en väldigt häftig känsla, även om den var kortvarig. För att vara ärlig, Frida satte det ganska bra faktiskt, redan efter några vågor fick hon till det. 

Kort därefter insåg vi att det ekade skrämmande tomt i plånboken så Frida skickade iväg mig på samma milslånga vandring till bensinstationen som vi gjort någon dag tidigare. Själv skulle hon handla och allt vad det var. Jag tror det var kodspråk för "ligga på stranden" eller "sola" men jag vet inte säkert. Den här gången slapp jag dock gå, det gick visst en buss från marknaden som kostade 2 kr. Fett. Den hade åtta platser. När det var tolv personer i bussen betraktade jag den som "full". När det var 16 personer i bussen betraktade jag den som "proppfull". Det var jag tydligen ensam om att tycka för innan vi kom fram till macken hade jag räknat till 26 personer och en bebis i den lilla bussen. Jag satt längst in och fick artigt be alla att kliva ut. Jag tog ut pengarna och fick snålskjuts på ett flak tillbaka till Tofo. 

Kvällen avslutade vi med hummer, räkor och vitt vin på en mysig restaurang. Morgonen efter skulle klockan ringa 03:30. Bussen till Maputo gick 04:00.

En suddig bild på solnedången. (Jag fibblade till det med Fridas kamerainställningar och hade bara några sekunder på mig innan solen var helt borta. Försök att använda er estetiska ådra och tänk på hur vackert färgerna samspelar..)