JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

Jag tog en taxi tvärs över stan till busstationen för bussen söderut mot Ica. Väl på plats slog jag mig ned och chillade, bussen skulle avgå 11.30 och jag var där strax efter 11. En snubbe kom gåendes (uppenbart nordeuropeisk) som såg lite lost ut, han hälsade och slog sig ned på stolen bakom mig. Eftersom han såg lite vilsen ut och fortfarande hade sin stora väska (som borde blivit incheckad vid 11) frågade jg vad han funderade över och fick snabbt bekräftat att det var hans första resa utanför Europa solo, han talar inte spanska och visste inte riktigt vars han skulle ta vägen eller hur det här med bussar fungerar här. Klockan närmade sig avgång och han hade inte fått någon information. Well, reseledare Frida tog sin packning till disken för att checka in, ställde mig i kön och konstaterade att man och han alltid får lägga på åtminstone en halvtimme på avgång och någonstans upp till +3 timmar för ankomst. Vi snackade och guess what- han är dutch från Nederländerna. Det kunde man ju ge sig fan på, de är ÖVERALLT. Jag kan inte säga det ofta nog. Det som gjorde mig osäker den här gången var att han inte var  direkt lång, vilket i regel dutch people är. Men men, killen heter Max och vi hängde de följande två dagarna i Ica, och dessutom hade vi några snack på bussen då han hade sätet bakom mig även där. När det väl var dags att kliva på bussen stoppade Max upp kön då han inte hade sitt pass tillgängligt, han kollade bak på mig som höll det uppvikt och redo i handen, konstaterade att han var nybörjare och fick fint kliva åt sidan. Vars hade han passet? Jo längst ner i väskan, förstås, väl inslaget i diverse mindre väskor som alla var inbrottssäkra. Vad annars? Sätet bredvid mig var ockuperat av en medelålders man som ursprungligen var från Sao Paolo, Brasilien, men som bott här i Peru senaste sju åren och tränar OS-laget i simning. Han var lite för pratglad för min smak som gärna lyssnar på musik, men å andra sidan hade han många intressanta historier, tips på destinationer och var allmänt trevlig att konversera med, så det gjorde inte så mycket att jag fick pausa musiken titt som tätt. 

Nåväl. Strax väst om Ica är det öken (cirka 10 minuters bilresa) och mitt i öknen finns en damm och runt denna damm finns det några hus och en hel del folk som säljer upplevelser i öknen. Max bodde i den här lilla byn - Huacachina, medan jag bodde inne i Ica. Så, när vi anlände med bussen sa vi hejdå och bestämde att vi skulle ta oss ut i öknen dagen efter, det vore häftigt att åka buggy och sandboarding. Sagt och gjort, klockan 4 dagen efter var det bokat och klart. Vi möttes up utanför mig runt 09-tiden, käkade frukost och gick sedan en runda i stan innan vi tog en tuktuk till Huacachina. Väl där drack vi kaffe vid vattnen innan vi fick för oss att hyra en roddbåt. Haha, tänk er att jag rodde galant, så pass att jag fick flera komplimanger från både båtgubbarna men även folk som satt runt sjön. Kanske ska man lägga till det på CV’t. Efter rodden fick vi för oss att klättra den högsta dynan runt sjön, sagt och gjort. Jag var ju inte förberedd för detta så jag hade en stickad tröja på mig och inget under att klä av mig till, och nu var solen framme och i öknen är det ju alltid varmt. Lägg då till att vi klättrade dessa dynor vilket i sig är ett redigt träningspass. Anyways, det var sååå värt det, vilken utsikt!! Det är något med öknen som är fascinerande för mig, jag tror det handlar om att jag inser hur extremt liten jag är som människa på jorden. Det är ju lite så med all natur, man inser hur mäktig naturen är i förhållande till mig som ensam människa. Väl nere på mark igen käkade vi lunch och chillade någon timme innan vi plockades upp för sand buggy och boarding. Bredvid mig i buggy’n satte sig Erik från Örebro som spenderade sin sommarsemester här i Peru. Så vi tre hängde ihop den här kvällen, vi passade på att filma varandra när vi tog oss ner för dynorna på varsin sandboard. Vi blev barn igen, flög fram över dynorna i full fart och sedan glida ner för backarna ståendes, sittandes eller liggandes. Vi avslutade äventyret i öknen med en vacker solnedgång innan vi sprang ned för sista dynan tillbaka till grabbarnas hostel (de bodde på samma ställe). Vi käkade och drack x antal drinkar innan jag åkte tillbaka hem till mig. Sicken toppendag!