JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

- En resa som börjat med pass, pengar och piljett

HEMMA BRA MED BORTA BÄST

Kategori: Allmänt

Uttrycket "borta bra med hemma bäst" är en sådan tragisk myt. Jag är hemma, landade igår och resan gick bra. Satt på en bänk och frös i sju timmar i Birmingham, men annars gick det bra. Nästa destination blir förhoppningsvis Nya Zeeland, vilket är anledningen till varför jag är hemma. Nästa uppdrag är att söka visum, lättare sagt än gjort när man rest runt i Afrika... typiskt. 

Hur som helst, tack för den här gången. På återseende om någon månad! 

PREPPAR INFÖR NÄSTA DESTINATION

Kategori: GAMBIA

Hola, klent med bilder för tillfället. Har mest degat i och vid poolen senaste dagarna, och när jag stuckit ut har det inte varit kameravänligt. "Mind your pockets". 

Idag har jag legat vid poolen några timmar och glassat. När eftermiddagen nalkades mötte jag upp Abu, en "kompis" från det förra hotellet som tog med mig till några olika marknader. Det är så toppenbra att gå på marknad med lokalinvånarna, han diskuterade priserna hej vilt och ibland lite väl hetsigt. Men jag klagade inte, köpt på mig allt möjligt krims krams för ynka 300kr totalt. Vi myste tillsammans med allt för många andra på lokalbussen i nästan en timme, för att komma till "the best place" i marknadsvärldarna, bytte till en shared taxi och åkte en bit till. Men sicken trevlig kille, han är en sådan där sprallig gosse man bara vill nypa i kinden och hela tiden vara i sällskap med. Tur jag har som stött på så många trevliga människor under resans gång! 

Hur som haver, jag insåg precis när jag packade väskan att den förmodligen väger alldeles för mycket. Morgondagens flyg har en maxvikt på 20 kilo... och jag har ingenting mer jag kan slänga... Frida i ett nötskal med andra ord, hur löser jag detta? 

Jaja, nu ska jag inte vara bitter eller panikslagen. Det är trots allt endast några timmar kvar tills jag får pannkisar och ägg till frukost. Mummelimumma. 

FRIDA OCH HENNES NÄRA-DÖDEN-UPPLEVELSE

Kategori: GAMBIA

Håll i hattarna, det blåser upp till storm. 

Såhär var det nämligen... 
Det hela börjar med att maxbeloppet i ATM'en är 3000 dalasi (ungefär 500kr), hur man nu kan ha ett sådant system där folk måste ta ut cash stup i kvarten... men nej, nu ska jag inte gnälla. Åter till storyn. Jag behövde alltså pengar och bestämde mig för att gå ut på tur, i jakt på en ATM. Googlade kartan och funderade ut en rutt till main road'en där det bör finnas en. Med kartan i högsta hugg går jag åt fel håll. Ja, jag vet att den blå pluppen förflyttar sig och visar exakt hur jag ska gå. Men give me a break, jag går vanligtvis endast på känsla. 

Jag hamnar på en sketen liten "stig" bland gräs, risfält och buskar. Jaja, när man går ut på tur får man icke vara sur. Jag har i alla fall tur med vädret. Plötsligt prasslar det till. Jag tittar ned till vänster och möts av en GIGANTISK orm. Den var tjock som satan, som mitt lår ungefär, och minst en meter lång. Ormen befinner sig inte mer än en decimeter ifrån mig. Där står jag, chockad och bokstavligt talat en millimeter från att skita på mig. Paniken slår in, svetten rinner och tårarna sprutar. Därifrån springer jag så fort flip flopsen bär, jag är säker på att de brann en kort stund. Jag vet inte vart jag är påväg, bara någonstans. In i risfältet, åt ett håll som kanske är en blandning av alla riktningar. Ni förstår poängen. 

Jag krockar med Lamin, en man som tittar till sin skörd. Hoppar upp i hans famn och bölar. Berättar om min hemska upplevelse, på svenska förstås, och möts av en blick. Han tittade på mig som att jag var dum, hade tappat både mina egna och grannens getter på vägen. Gulliga Lamin tar mig till sist ut från fältet till vägen, och när jag hade samlat mig följde han mig till en ATM, och köpte lite melon längs vägen. Sedan lämnade han över mig till säkerhetsvakten på hotellet, som i sin tur såg till att jag på ett säkert sätt kom till mitt rum. MEN, sicken upplevelse. Dessa terapeuttimmar kommer kosta skjortan när jag kommer hem...