JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

Alltså det är ju så man (jag) ännu en gång blir tårögd över hur fantastiska människor är i världen, jag är mållös. Jag tog en buss till San José i onsdags för att sedan lämna landet på torsdagen. Bussen i sig var inga konstigheter, en stor luftkonditionerad buss med några få resenärer från Santa Cruz. När jag väl anlände i San José stötte jag på patrull, busstationen var på ena sidan av stan och jag skulle till ett boende cirka 15 min bort (med bil). I ett försök att ta buss insåg jag hur fruktansvärt många busslinjer som finns i staden och att staden är uppdelad i olika regioner och däremellan är det inte lätt att ta buss utan att ha stenkoll. Jag gick runt och försökte fråga mig fram med hjälp av kartan men alla sa självklart olika saker och jag fick sju olika riktningar för rätt busshållplats. Till sist hittade en man mig som sett att jag sett lite lost ut senaste tiden, han pratade lite engelska och kunde någorlunda förklara att staden har olika områden och för att förflytta sig däremellan var det specifika bussar från specifika hållplatser. Han lämnade mig på hållplatsen och jag hoppade på bussen, ganska snabbt förstod jag att busschauffören talade om att han åker åt andra hållet. Jaha nu då? Samtliga människor på bussen involverade sig i mitt bekymmer, så elva människor + busschauffören + ena kvinnans son i telefonen som översätter skriver lappar på spanska, förklarar vars jag hittar en taxi och efter det släpper chauffören av mig. Alla vinkar och bussen väntar tills jag hoppat in i en taxi, så gulliga. Visst är människor för underbara?? 

Hur som helst, morgonen efter var en tidig sådan, vid 06 lämnade jag boendet mot flygplatsen. Jag ångrar lite i efterhand att jag var så snabb med att boka utredas från Costa Rica, hade gärna haft åtminstone en heldag i San José. Men men. Nästa destination: Colombia. Jag checkade in hyfsat smärtfritt, jag behövde bevis på utresa inom 90 dagar, och ni som varit med förr vet ju att även jag varit med förr gällande krav som dessa. Skillnaden den här gången? Nej, jag hade inte en riktig biljett den här gången heller, men jag hade en kick-ass dummy som AJ knåpat ihop. Alltså vilken jävla stjärna den där snubben är. Riktigt tacksam att jag träffade honom och fått äran att verkligen lära känna honom (pågående projekt förstås). När folk ständigt ställer frågan vad det är med den afrikanska kontinenten jag tycker så mycket om är AJ exakt vad jag menar när jag svarar människorna - han går ibland under smeknamnet mamma då han dagligen frågar om jag ätit, dricker vatten, har på mig rätt kläder för vädret, håller mig säker etc etc. Om vi inte hörts på hela dagen skickar han ett sms och frågar om jag lever eller om han ska skicka sökpatrull. 

Hur som helst, de reagerade på biljetten (som såg ut att vara 100% legit) då bokningsnumret inte stämde, men jag slog på wing-it-effekten och förklarade att jag måste vidare och inte förstod problemet, vi bestämde att jag skulle uppsöka immigrations Office i Colombia när jag väl anlänt. Yea right, as if. Resan gick bra, jag anlände och tog mig hela vägen till mitt hostel. Så nu har jag varit här i Cartagena, Colombia sedan torsdags tidig eftermiddag och har egentligen inte gjort jättemycket i stan kultur-, historie- eller utforskande-mässigt. Men lite har jag gjort. Det berättar jag mer om i nästa inlägg.