JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

- En resa som börjat med pass, pengar och piljett

SENEGAL I BILDER

Kategori: SENEGAL

Nu ni. Jag upptäckte att det inte endast var internet som suger, utan hela appen i sig på ipaden. Men håll i hatten, här kommer en drös bilder från både Dakar, Ilée de Gorée samt Ilée Ngor. 

Ilée Ngor

Ilée Ngor

Ilée Ngor

Ilée Ngor

Ilée Ngor

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Ilée de Gorée

Dakar

Dakar

Dakar

Dakar

Dakar

Ilée Ngor

UNDER SKINNET PÅ VAD SOM ÄR SÅ MÅNGA BARNS VARDAG

Kategori: SENEGAL

Gårdagen var toppen. Vi (jag, Manish och Mohammed) åkte ut till Ilée Ngor, vilket är en liten paradisö för surfare inte längre än en kvart från där vi bodde. Vi checkade in vågorna, riktigt fina! Men efter ett snack med tyskarna som sytt hela benen (ena tjejen hade bokstavligt talat rivit sönder benet från grenen till knäskålen), beslöt vi oss för att inte ge oss ut. Istället badade vi, käkade ananas och så vidare, innan vi åkte tillbaka och svirade om för middag. 

Jättegod mat, en liten restaurang vid stranden med fantastiskt god firre. Under middagen fick jag och Manish äran (ära och äran, hemskt egentligen) att krypa under skinnet på Mohammed. Han är som sagt från Sierra Leone, och bor i utkanten av Freetown. När han var elva år blev han tagen av militären, vilka han var tvungen att fly ifrån för att överleva. Han berättade hela historien om hur han klev ur sina flipflop och letade sig in i bushen, medan militären öppnade eld.

Att fly för sitt liv har han gjort många gånger, han vet precis hur han ska gå tillväga för att vilseleda militären och därmed överleva. Förutom den gången han flydde men sprang rakt in i en annan trupp. Den gången skulle han skjutas, eftersom han försökt fly från dem. Som en skänk från ovan fick han hjälp av cheriffen i byn, som viftade med den magiska staven. Därefter fick han i vilket fall springa för sitt liv, eftersom de ville straffa honom för att han rymde, varesig cheriffen samtycker eller inte. Mohmmed visste. Så Mohammed droppade skorna och skjortan (som kunde fastna i någon gren och lämna spår) och sprang, så fort benen bar. 

Båda gångerna nämnda ovan, tillbringade han natten i bushen. "Tänk er värmen, fukten, paniken, smärtan från gevärslag och grenar. Addera det med hungern och törsten, och kom ihåg att jag första gången var sex år. Jag kunde inte hitta hem, eftersom jag hade sprungit utan att lokalisera mig. När jag väl hittade hem åt jag två pannor med ris och sov i nästan tre dygn." Kan ni tänka er?!

Jag och Manish satt knäpptysta och bara stirrade på Mohammed i säkert en timme, medan han berättade vidare. Sådana här hemskheter är så långt bortom vår verklighet att det till och med är svårt att empatisera. Det är förjävligt att barn ska behöva gå igenom sådana här händelser, speciellt så unga. Mohammed var inte mer än sex år första gången han flydde för sitt liv. Jag menar, det är hemskt oavsett ålder, att folk blir tvångsrekryterade. Men ett barn av alla, ett litet barn ska vara ett litet barn. Inte bära uniform och ett vapen som väger mer än barnet själv. Det var hemskt att höra, men samtidigt så ärorikt att få komma någon så nära. Att faktiskt få höra om sådant vi endast läser om, att ha det så nära. Men ändå så långt bort. 




EN LITEN UPDATE

Kategori: SENEGAL

Salamalikum, Amigos. 

Mina lektioner i wolof går framåt. Salamalikum - malikum salam. Sava. Osv. Hur mår du - hur mår du? - bra. 

Hur som helst, bloggappen fungerar inte alls som den borde, inga bilder går att ladda upp. Inte heller kan jag svara på kommentarer, så mammsen: jag köpte ingenting där, men har handlat på mig lite kryddor som får åka med hem. Och jag försöker dricka, ligger på runt 6dl/dag, plus en cola om jag känner mig rik.

Igår spenderade jag dagen med tre tjecker, vi åkte till den rosa sjön. En liten sjö med extremt hög salthalt, 380g/liter. Där flöt vi omkring en stund innan det var dags att fara vidare. Kvällen spenderades med personal och en amerikanska (min nya vän), lagomt svårt att spela alfapet på franska, men skapa engelska ord. Men men, jag vann i vilket fall. Vilket var det viktigaste. 

Idag har jag planerat nästa destination ännu lite mer, hängt med personalen och kramats med Mari (städerskan). Hon hade plockat på sig min smutstvätt och tvättat åt mig, bara sådär. Kan ni tänka er? Sicken kvinna. Hon är för go! 

Ikväll är det re-match på alfapet, och sedan får vi se om jag sticker ut och käkar skaldjur med ena säkerhetsvakten från supermarket'en i närheten, han bjöd nämligen ut mig på litt käk. Goa gubbar här nere! 

Bilder kommer när appen tillåter, till dess får ni stå ut!