LITE HISTORIA KRING MEDELLÍN
Kategori:
I lördags åkte jag tunnelbana, linbana och gick runt i staden. Så småningom hamnade jag uppe i en barrio som heter Santo Domingo där jag först gick i dryga 1.5 timmar innan jag slog mig ner i en park med en kall dryck, hörni lutningen i dessa barrios går upp till 45 grader, sinnessjukt jobbigt att vandra i dessa lutningar i värmen dessutom. Hur som helst, jag hör någon hälsa och frågar vars jag kommer ifrån, mannen heter Diego och växte upp i Nederländerna innan han 2018 flyttade tillbaka till Colombia för att återknyta till sitt ursprung. Hans kompis Michael från Florida var också där och de berättade om ett koncept där de vill utveckla turism i Diegos barrio som idag är den fattigaste av de alla här i Medellín. Jag blev ju såld i samma sekund som han nämnde att det inte är några turister på den sidan, ingen polis men istället lokala överenskommelser och att han exempelvis köper beskydd och ger tillbaka till sitt community genom att lära ungdomarna engelska, bidra med finansiella medel och stötta de som vill något mer än en kriminell bana. Vi bestämde att vi skulle ses morgonen efter för en hike upp till Medellíns högsta punkt med otroliga vyer, en Laguna längs vägen och dessutom en lost city som ligger alldeles intill ett av Escobars gamla knarklabb.
När Escobar väl åkte fast bestämde han själv att han inte skulle lämnas ut till US utan avtjäna sitt straff i ett fängelse han själv byggt här i Medellín och eftersom han ägde mer eller mindre hela staden kunde han fortsätta bedriva sin verksamhet från fängelset. Så småningom flydde han och sköts till döds 1993, varpå samtliga knarklabb, gömställen och andra hus revs. Övriga kartellmedlemmar antingen fängslades eller dödades, förutom (vad som är känt) två som bildade nya karteller i städer intill Medellín. Det går ju inte att förneka att Pablo Escobar är en av tidernas mäktigaste man och så även en av de rikaste, men han var både älskad och hatad och är det än idag. Det finns fortfarande idag flera familjer som bor i bostäder byggda och bekostade av Escobar och de hyllar självklart mannen för allt gott han gjort för både deras familjer och den colombianska befolkningen över lag, medan andra familjer fortfarande sörjer medlemmar vars liv togs av antingen Escobar själv eller av kriminaliteten som knarret innebar. Escobars kända motto var "plata o plomo" vilket betyder "silver (pengar) eller bly (kula)" - antingen stöttade man honom och gjorde som man blev tillsagd eller så dödades man. Colombia har sedan undertecknandet av fredsavtalet 2015 kommit långt i att minska kriminalitet och gatuvåld, men det betyder självklart inte att alla städer och områden är fredliga och säkra att röra sig i. Framförallt inte när mörkret faller. Detta gjorde sig påmint när jag dagen efter hamnade i en barrio i bergen efter skymning och försökte hitta hem. Men mer om det imorgon.
