JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

- En resa som börjat med pass, pengar och piljett

FRÅN STORSTAD TILL LANDSBYGD

Kategori: BURMA

Ni som följt mig sedan början 2015 tycker kanske, precis som jag, att jag blivit lat som flyger vissa sträckor. Otroligt skönt, lyxigt och allt sånt där, givetvis. Men jag har ändå saknat charmen i de här trånga bussarna med "aircon" som egentligen är trasiga fläktar som blåser varm luft. Idag var dagen. Vi är på väg till Inle Lake nu, Emmie sover som en stock bredvid mig. Själv glor jag ut genom rutan och insveper miljön. 

Burma, eller Myanmar som jag fick veta igår att vi västerlänningar borde kalla landet, liknar afrikanska länder på många sätt, samtidigt som de verkligen skiljer sig åt. Att husen står halvfärdiga, och att bussen aldrig avgår enligt tidtabell lär vi aldrig komma undan, oavsett vilken icke västerländsk kontinent vi besöker. Men här i Burma ber de om ursäkt för alla förseningar, allt skräp och när de ska räcka en något. Det är som att de ber om ursäkt för att de inkräktar på mitt utrymme. 

Jag har i stort sätt aldrig träffat otrevliga människor, med undantag för Sydafrika, men här är de trevliga på ett annat sätt. På ett mer blygsamt vis, de ler lite genant när vi passerar på gatan, några säger ett lågt Hello, men sedan var det bra så. Våra dagar består inte av att besvara frågor som vartifrån vi kommer, hur dyrt det är att resa hit, vad vi jobbar med, vad vi tycker om människorna i landet etc etc. Allt är bara ett stort lugn. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om mest än, jag får ge det några veckor till. 

(null)

Soluppgång över Mandalay

Benutrymme var det ja, hm. Jo, om jag lutar åt höger eller vänster. Det är den här charmen man kan ta i ungefär 10 timmar innan den börjar tära på ens kropp.

Kommentera inlägget här: