JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

- En resa som börjat med pass, pengar och piljett

SISTA DYGNEN I NAMIBIA

Kategori: NAMIBIA

Det sista dygnet med bilen ville jag självklart ta vara på, så jag frågade mina vänner vilket väderstreck de rekommenderade för en roadtrip… straight east. Sure, i’m on it. Men innan jag lämnade stan ville Leroy (ena kompisen från Zimbabwe) visa mig något. Jag plockade upp honom och körde enligt instruktioner till Goreangab Dam, en väldigt stor damm i utkanten av Windhoek belägen nedanför flera mindre berg. Vi parkerade och knatade uppåt innan vi gick över en hängbro och sedan gick längs dammens vägg. VILKEN UTSIKT. Han ville ta mig hit för att han trodde jag skulle tycka om utsikten baserat på vad jag sagt att jag tyckt om med Namibia, och jisses vilken fullträff. Han slog hammaren mitt på spiken, säger man så? Jag var helt tagen. Dammen omgavs av game reserves och han berättade att framåt kvällskvisten kan man på andra sidan se massa djur komma till vattenkanten för att dricka och svalka sig. Så nästa gång jag är i Windhoek måste jag självklart komma hit på kvällen och njuta av ännu en fantastisk solnedgång och (förhoppningsvis) massa djur! 

Tillbaka till väderstrecken och min sista roadtrip…; västerut. 
Sagt och gjort, jag körde några timmar västerut innan jag kollade Google maps efter boenden, och hittade en resort belägen på ett berg. Ett berg mitt i ingenstans, omringat av game reserves. Såhär fungerar det i Namibia; vem som helst kan köpa en bit mark från staten, men allt som finns på området blir ägarens ansvar att skydda - alltså, de djur som rör sig på marken blir ägarens ansvar att skydda från tjuvskytte, viltolyckor och naturkatastrofer. Det vanligaste är att viltstängsel sätts upp mellan marken och bilvägen och en smal grus- eller sandväg görs längs med stängslet för att underlätta patrullering. 

Boendet jag hittade låg dryga 3 mil ifrån bilvägen, riktigt primitiv "väg" över sand och sten, som tog drygt 1.5 timmar att köra i stadiga 30km/h. Men jisses vad vackert det var, så mycket djur och fåglar - hörni alla fåglar här i Namibia! Landet har otroligt  många arter som är endemiska för just Namibia, åtminstone 13 arter endemiska, och drygt 620 arter som är infödda namibiska, och på detta extremt många fler arter som även finns i andra länder och världsdelar. Och vilka färger!!! Jag såg både klarblå, mörkblå, glittriga, knallgula och alla andra möjliga färger, storlekar och mönster. Helt fantastiskt! Tyvärr blev jag så uppslukad av en familj hummingbirds så bilen spårade iväg i sanden rakt in i ett buskage med taggar nästa en decimeter långa, sylvassa… jag kunde verkligen höra hur hela vänstersidan av bilen repades… om jag blev stressad? Definitivt. Jag svettades dollartecknet, försökte ratta mig ut buskaget och stannade, klev ur och gick ett varv halvt blundande. Oj oj oj, jag såg reporna precis överallt och hyperventilerade några minuter innan jag började räkna på vad det skulle kunna kosta mig i slutändan. Men, det fick bli morgondagens problem, nu hade jag ett berg att ta mig till innan solnedgången som jag självklart ville se uppifrån bergstoppen. 

Jag anlände, fick frågan om jag ville ha middag, och självklart ville jag det. Jag fick mitt rum och slog mig genast ner på balkongen och ännu en gång var jag mållös. HERREGUD vilken utsikt! Tyvärr tog jag inga bilder förutom de jag skickade på Snapchat (som därför inte finns kvar).. jag har dock några bilder från frukostbalkongens utsikt, som mer eller mindre var densamma. Middagen var 4-rätters; två sorters sallad, pumba (vårtsvins) med rostad potatis, herr kuvert och broccoli och minipannkaka till dessert. Tyvärr var köttet kryddat med någon form av chili så jag smakade endast på det innan jag nöjde mig med potatis och grönsaker. Till detta tog jag några glas vin, för hey är det semester så är det. På vägen tillbaka till rummet kollade jag upp och ännu en gång var jag totalt tagen av stjärnhimlen. Ännu en gång fann jag mig vara x antal mil från civilisationen i ett mörker som tillät stjärnorna lysa för sig själva. Wow. Jag hämtade jackan, mössan och en filt och klättrade sedan upp på takterrassen, la mig till rätta och låg kvar där i närmare två timmar. 

Resterande timmar innan jag somnade spenderades i videosamtal med vänner i Ghana, Esther (nu i SA- Sydafrika) och nya vänner i Windhoek. Frukost morgonen efter utomhus på restaurangbalkongen i solen… om jag njöt? Sanslöst mycket. Jag checkade ut och begav mig tillbaka till Windhoek och återlämnade bilen, otroligt nervös över skadorna på vänstersidan. Men vad var jag så nervös över? Det var en man som kontrollerade bilen, en man som flörtade med mig. BET tänkte jag och chansade, jag flörtade tillbaka och la på lite extra charm när han frågade vad som hänt med den trasiga lampskärmen vänster fram. I nästa andetag frågade han om jag tänkte återvända till Windhoek i framtiden och om jag i sådana fall tänkte hyra bil från samma bilfirma. Självklart sa jag, och la till att jag hoppades han fortfarande jobbade här då. VIPS så skrev han "all good" på protokollet och viftade bort den trasiga lampan och reporna. Vi signerade pappret och strax därefter log jag stort, vinkade glatt och småsprang därifrån. Perks of being white, young and female. Jag måste dock erkänna att jag blev smått nervös när en annan man ropade mitt namn och kom springandes efter mig, fan. Nu har någon annan sett skadorna och tänker inkassera lite cash… men icke sa Nicke, den här mannen ville köra mig till mitt boende, för inte ska jag behöva gå eller hitta en taxi med allt mitt bagage. Ja man tackar, det var bara en kilometer men om jag blir erbjuden skjuts vore det ju bara korkat att tacka nej. Right? Han släppte av mig vid ett boende som såg sååå mysigt ut, massor av grönskade träd och buskar, en mysig uteplats och så vidare. Nu var det dags att njuta av ett eget dubbelrum och en fancy frukost som betalades av mammsen och Papi. Det är lite av en tradition att jag då och då får ta in på ett finare hotell och njuta av ensamhet, god mat och en dusch med 100% varmvatten. TACK världens bästa föräldrar ❤️. 

Framåt kvällen mötte jag upp mina vänner som ville ta ut mig på några drinkar och sällskapsspel i stan. Dessa vänner är de från Zimbabwe, Leroy och Fungai, som jag träffade min första vecka när vi var ute på pub och kollade fotboll, och vilka snubbar! Såå roliga, kloka och snälla. Förutom dessa två sprang jag ihop med två andra nya bekantskaper som också hängde på till vårat bord och spelade spel.  Jag är så glad för alla nya vänner jag ständigt träffar och lär känna, många kommer jag hålla kära i väldigt många år- om inte hela livet-. Vi gick vidare till en nattklubb/pub med livemusik där jag träffade lite fler människor och knöt kontakter för framtiden. En suverän kväll som får 5 av 5 toast, vilket avslut på två fantastiska veckor i Namibia! 

(null)

(null)

(null)
Utsikten över dammen och grönområdet runt omkring dammen. Leroy berättade att framåt kvällskvisten kan man se alla djur komma till vattenkanten på andra sidan för att dricka, så nästa gång jag är i Windhoek måste jag självklart åka tillbaka dit och kolla!


Killen i överslafen vet jag faktiskt inte vad han heter, eller jag minns inte rättare sagt. Men jisses vad trevlig han är, vi chattar varenda dag. Han är från Nigeria och var i Windhoek för att söka visum till US. Vilket han fick, så redan nu är han i US och väntar på att flytta in i sin nya lägenhet för att sedan studera där! Mannen som står upp är Mike från DRC (demokratiska republiken Kongo) som senaste 6 åren bott i Namibia och jobbar med lite allt möjligt. Jag lärde känna dem båda redan första kvällen i Windhoek och har haft många otroligt givande konversationer med dem båda, speciellt med han från Nigeria. Vi tänker väldigt lika om väldigt mycket vad gäller världen, Afrika som kontinent och har dessutom väldigt lika humor.