JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

Imorse tog vi sovmorgon, för första gången på många många veckor. Runt 10-tiden gjorde vi oss klara för avfärd mot ett bageri vi hittat som säljer baguetter med grönisar för en femma. Det slutade med både mackor, kaffe och fikabröd, innan vi vid 12-snåret begav oss bort mot war remnants museum för att bättra på kunskaperna kring Vietnamkriget.

Vi gick och gick och gick, innan vi konstaterade att vi gick åt fel håll. Kul, i 30+ värme. Kartan pekade ut en park, mot vilken vi styrde kursen. Där satt vi en bra stund och njöt i skuggan, innan vi letade på vår slutliga destination. Så vad tyckte vi om museet?

- hemskt. Intressant. Fascinerande. Förfärligt. Vilka blandade känslor vi lämnade stället med. Det fanns tre olika våningar, som berättade om kriget från början till slut. Ingen av oss hade en aning om hur många amerikanska soldater som strejkade strid under tiden, och hur många länder som visade sitt stöd och deltog, samt hur många människor som faktiskt omkom. Det är beklämmande hur lite man får läsa om det här i skolan, jag har aldrig någonsin ens hört läraren nämna Vietnam-kriget. Och ändå pågick det under sååå många år, och i nutid dessutom. Chockade blev vi även över hur mycket folket än idag påverkas av kriget, framförallt giftbomberna som släpptes över landet. Hur många barn och äldre som än idag föds med defekter och dör på grund av dem. Det lämnar en tom på ord, och med tårar i ögonen. Mänskligheten är hemsk.

Nöjda över all ny kunskap, som vi än inte ritkigt smällt knatade vi hemåt. Vi tänkte gå förbi Reunification Palace, men såg inte direkt något över de höga murarna som omger byggnaden. Ja ja. Nu sitter vi i baren på taket och avnjuter god mat och dricka. Imorgon bitti beger vi oss mot pool och party (förhoppningsvis), om bussen går som den ska förstås.