Godmorgon Sverige. Här är det lunchtid och vi har varit på språng sedan 6.30 imorse. Först handlade vi baguetter i vanlig ordning, och sedan väntade vi (i vanlig ordning), innan vi till slut fick våra platser på bussen. Redan vid baguetterna tappade jag
tålamodet, hur svårt kan det vara att göra en baguette med sallad, tomat, gurka och utan mayo? Svaret är extremt svårt, för er som faktiskt funderade. Till sist, när vi fått fel order flera gånger, missat saker etc, frågade jag om kassörskan skämtade
med mig. "Man ska inte visa känslor i Vietnam, det är oförskämt att bli arg" säger Emmie. Jahapp.
MEN, ut på tur- aldrig sur. Vi borde varit framme i Mui Ne för en stund sedan, men icke. Jag tror vi landar i eftermiddag medan Emmie är mer optimistisk och gissar på en timme till. Bussen är super, liggsäten med fack för fötterna (om man inte har långa
ben). Men på sådana här bussar kommer vi trivas, så det känns positivt. För ynka 32 dollar.
Hjärtat slår lite extra för de delar av världen som inte är överdrivet turistade, utvecklade eller västerländska i utvecklingsmått mätta. Jag har en master inom mänskliga rättigheter och självklart brinner jag lite extra för att med hjälp av bloggen sprida kunskap om den historia vi annars inte hör så mycket om i västvärlden. Innan jag lägger livet på hyllan är målet att täcka jordens alla hörn och kanter.
