JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

Imorse fångade städerskan upp mig, en urgullig dam som inte kan engelska men verkligen försöker kommunicera. Hon tog med mig till marknaden för att inhandla lite matgrejer och visa mig var lokalbefolkningen hänger. Vägen dig tog ungefär en kvart, och gav mig den första turen i dagsljus här i Dakar. 

Sandigt till tusen, med pågående byggnationer var och varannan meter. Det slog mig hur ofärdigt allt ser ut, och faktiskt är. Soptunnor är en ovetenskap, lite var som helst passeras smådeponier med diverse skräp, allt från plastpåsar till byggmaterial. Det finns en viss charm i allt detta, att de trots allt försöker samla skräpet i högar, men ändå misslyckas i våra västerländska ögon. 

Hur som helst, det var en trevlig (men varm) tur, även fast vi mest bara log och pekade åt varandra. Hon bäddar min säng med lite extra kärlek, och jag bjuder på mariekex. 

På tisdag byter jag ställe, till ett hostel där jag åtminstone kan laga min egen mat. Till dess hänger jag väl häromkring och räknar timmarna, antar jag. Det börjar tära på mig att det som kallast är runt 31 grader, och avsaknaden av ac är verkligen påtaglig.