JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

- En resa som börjat med pass, pengar och piljett

ATT FLYGA BEHÖVER INTE VARA MER FRIDFULLT ÄN ATT ÅKA BUSS

Kategori: TANZANIA

Så. Vi klev på planet, satte oss till rätta och inväntade lyftet. Vi hann inte mer än komma upp i luften innan det serverades mat. Gratis är gott tänkte vi och roffade åt oss både en, två och tre drickor till maten. Ganska precis efter att matresterna samlats in var det dags att landa i Kigali - Rwandas huvudstad. I samma sekund som planet tappar höjd slår det mig; "Oskar, var är våra boardingkort till nästa plan?". Oskar tittar på mig med stora ögon och vi båda inser att vi inte har några. Vi kollar klockan, de 40 minuter vi skulle haft mellan planen var nu nere på 25, och vi var inte ens jättenära marken. Jäklar. Vad gör vi nu? Stresspärlorna blottades på pannan, vi tittade runt och funderade. Hur löser vi detta? Vem springer åt vilket håll? Okej, vi behöver en plan. Om vi trycker oss ut, pressar allt vi kan så kanske vi kommer av ganska fort, och sen kutar vi så fort vi kan så kanske vi kan hinna få nya boardingkort innan vi missat planet. Det här är Afrika, det borde inte vara några problem, planet lyfter förmodligen inte i tid den här gången heller. 

Bom. Hjulen tog i marken, planet bromsar och kör mot sin parkeringsplats. Alla ställer sig upp, då hade vi två redan stått upp en stund. Dörrarna öppnas, vi pressar allt vi kan. Når dörren, flyger ned för trapporna och Oskar kutar iväg. Jag kommer efter. In genom dörrarna och fram till första disken, "we need boarding passes, the plain to Dar es Salaam, supposed to leave now" får vi fram mellan andetagen. Kvinnan bakom disken ber om våra namn och börjar kort där efter bläddra bland massa boardingkort. Jaha. Den här kvinnan har alltså haft våra biljetter hela tiden. Vad skulle det vara bra för? Här har vi stressat likt gränsen i Mozambique för att hinna och då har det hela tiden varit lugnt...?! 

Vi tog våra biljetter och gick vidare, genom kontroller och på bussen som tog oss till nästa plan. Slog oss ned i respektive flygstol och lyfte på nytt. Andra portionen mat serverades. Tre flaskor vin och flertalet drickor senare landade vi i Dar es Salaam. Fyllde i blanketter för visum, vilket går på rutin nu. Arbetslös, namn, passnummer, adress vi ska stanna på, syftet med resan osv osv. Klart. Ställer oss vid disken där foto och fingeravtryck, då slår det Oskar; "Frida, packade du ned go-proen?" Oh shit. Paniken som uppstår, kameran är kvar på planet. Oskar springer på nytt iväg, medan jag står med fyra fingrar på en liten avläsningsmaskin. Han kommer några minuter senare tillbaka, med kameran. Frid och fröjd. Vi får våra visum, tar väskorna och letar sedan upp en taxi. Kommer till hotellet, checkar in och hoppar genast i varsin morgonrock och badtofflor. Chillmode activated. 

KOMMENTARER:

  • Lena säger:
    2015-06-03 | 18:49:31

    Det man inte har i huvudet får man ha i benen!! 😘 Frida, jag börjar undra om du verkligen är "mammas dotter"? Då hade allt detta aldrig hänt. Har ni kanske lite väl mycket "African style" nu?! 😍

  • Anonym säger:
    2015-06-03 | 23:24:14

    Tycker det ser stabilt ut det här Lena, i mitt case så hade jag blivit tvungen att hyra ett jaktplan, flyga efter för att sen borda det på nästa destination för att komma över Go Proen. ;-)

Kommentera inlägget här: