JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

Gårdagen bjöd på allt möjligt skoj, exempelvis en stadig lunch/middag bestående av spagetti med tomatpuré. top notch. Runt sju-tiden blev vi upphämtade av en minibuss full av danskar (ok, det var fyra stycken) och ghananska killar. Strandparty stod på schemat. Vi slog oss ner på stranden med en öl i handen och njöt för några timmar. Perfekt väder, möjligen lite väl mörkt, och trevligt sällskap. 

Väl tillbaka på vårt Hostel gick Linda och knöt sig, medan jag bondade med en indie som hade en flaska rött. Vid tre inatt smög jag in och somnade ganska på en gång. Uppe med tuppen, idag skulle vi till Sierra Leones ambasad för att söka visum. Lätt som en plätt. Trodde vi ja. 

Efter några vägbeskrivningar hoppar vi på en tro tro (uttalas tcho tcho och är lokalbussarna) in mot centrum, för att sedan byta och hoppa av i den stora rondellen innan bussen svänger. Yes, det här fixar ju vi det. Förutom att busskillarna inte visste var vi skulle, de förstod verkligen inte. Men kunde gärna köra oss till den Amerikanska ambassaden. 

"Ähe men vi går Linda, knatar vi på kan det inte ta ens tjugo minuter". Kort och gott, vi börjar gå. Och vi går. Vi går lite till. Det är runt 31 grader i skuggan idag, och där gick vi i solen, med pass och hela påklädnaden. I uppförsbacke. Om det rann om oss? Från ställen vi inte visste att vi kunde svettas på? Nej nej, inte alls. Inte alls så att vi behöver ta av oss de där fickorna vi bär passen i för att de inte ska drunka. 

Aldrig mer. 

Väl framme (knappt levande) går vi in och möts av tantens "you have the papers? Tickets and hotel?" 

- helvete. Fan. Jävla skit. Fans moster också. Nej, det hade vi ju inte med oss. Så, vi fick lite fint tacka för oss och vända hemåt. Samma väg, men den här gången gick vi knappt halva biten innan vi hittade en tro tro. 

Så, nu ligger vi här under fläkten och letar boende. Nytt försök imorgon.