Sista dagen i Tofo började med att både jag och Frida vaknade av att solen kikade in genom fönstret nångång runt sju-tiden på morgonen. Nån hade snott min tvål så jag bestämde mig för att inleda dagen med att knata upp till Mr. Fresh's Supermarket för att inhandla detta. Begreppet "supermarket" används flitigt här nere, i det här fallet var det en liten pyttebutik med en golvyta inte större än en klassisk studentskrubb och ett utbud som förde tankarna till typ Sovietunionen. Givetvis fanns ingen tvål här. Bara ett svindyrt schampoo. "Nej tack" tänkte jag och knatade ner mot marknaden i hopp om ett mer ekonomiskt alternativ. Inte en tvål så långt ögat kunde nå. Däremot köpte jag på mig en kaka som jag skulle ge till Frida som frukostfika (den åt jag dock upp själv för jag blev snart hungrig och irriterad av värmen) och några bullar. Det hela slutade med att jag fick öppna plånboken och köpa det svindyra schampoot. 

Dagen rullade på, temperaturen steg och svettpärlorna på våra bleka pannor blev fler och fler. Till slut bestämde vi oss för att ta varsin surflektion. Tofo är känt för sin suveräna surfning och vi hade nog båda bilder i huvudet om hur vi flög fram på meterhöga vågor och såg allmänt snygga ut. I verkligheten låg vi och plaskade i Tofos grundaste vik, röda i huvudet av kallsupar och frustration. Efter en timme fick vi dock till några fina vågor och det var en väldigt häftig känsla, även om den var kortvarig. För att vara ärlig, Frida satte det ganska bra faktiskt, redan efter några vågor fick hon till det. 

Kort därefter insåg vi att det ekade skrämmande tomt i plånboken så Frida skickade iväg mig på samma milslånga vandring till bensinstationen som vi gjort någon dag tidigare. Själv skulle hon handla och allt vad det var. Jag tror det var kodspråk för "ligga på stranden" eller "sola" men jag vet inte säkert. Den här gången slapp jag dock gå, det gick visst en buss från marknaden som kostade 2 kr. Fett. Den hade åtta platser. När det var tolv personer i bussen betraktade jag den som "full". När det var 16 personer i bussen betraktade jag den som "proppfull". Det var jag tydligen ensam om att tycka för innan vi kom fram till macken hade jag räknat till 26 personer och en bebis i den lilla bussen. Jag satt längst in och fick artigt be alla att kliva ut. Jag tog ut pengarna och fick snålskjuts på ett flak tillbaka till Tofo. 

Kvällen avslutade vi med hummer, räkor och vitt vin på en mysig restaurang. Morgonen efter skulle klockan ringa 03:30. Bussen till Maputo gick 04:00.

En suddig bild på solnedången. (Jag fibblade till det med Fridas kamerainställningar och hade bara några sekunder på mig innan solen var helt borta. Försök att använda er estetiska ådra och tänk på hur vackert färgerna samspelar..)