JORDENS ALLA HÖRN OCH KANTER

Så, vi checkade ut och klev på bussen, resan skulle ta sex timmar. Ja, det gjorde den, nästan. Resan var inte problemet. Problemet den här gången var att resan nöstan slutade på en bensinmack mitt i ingenstans. Det var såhär; bussen stannade för en rast, här nere får vi inga tider eller förvarningar utan plötsligt stannar vi och sen helt plötsligt är rasten slut. Vi gick på toa och köpte glass. Den här glassdamen på andra sidan disken var extremt långsam, till och med för att vara afrikan(!!). Vi konstaterade att hon slängde ihop två glassar/kvart ungefär, så förstår ni själva. När vi ståroch väntar på glass nummer två säger jag till Oskar "duu... där åker vår buss". Oskar tittarut och vi båda atår kvar några sekunder innan vi förstår vad som händer, bussen åker verkligen. Två två röda är Oskar på väg efter i så full fart ett par flip-flop kan få. Jag halvspringer ut på parkeringen och hinner inse att ALLT är kvar på den där bussen innan jag bryter ihop. Bussen är borta. Oskar är borta. Och kvar står jag, mitt i ingenstans. Hur slutade det här då? Jo. En dam kör upp bredvid mig i en bil och frågar om bussen lämnade mig här. Ja, snyftar jag fram varpå hon tar fram mobilen och ringer någon. Mitt under mitt sammanbrott kommer en tjej fram och säger "emh, your order". MIN ORDER?! SER JAG UT ATT VILJA HA GLASS NU?! Damen i bilen ber mig hoppa in, hennes dotter satt på bussen och bad chaffören stanna. Nu skulle vi bara hitta Oskar längs vägen. 

Samma sekund som jag hoppar in i bilen kommer en taxichafför och skriker något och viftar med Oskars flip-flops. Skorna, jag, glassarna och en liten okänd kille hoppar in ibilen och åker. Vägen är tom. Inte ett spår av Oskar. Jaha. Nehe. Sprang han fel någonstans eller vad hände här? Nej Oskar var redan framme vid bussen. 

Han hade sprungit efter bussen en bit och blivit stoppad av en taxi som körde honom till bussen som stannade. Oskar hade bett taxichaffören åka tillbaka och hämta mig, vilket förklarar den skrikande mannen med Oskars flip-flop. Vi klev på bussen och satte oss till rätta, med varsin glass. Frid och fröjd. Hela vägen fram till Bulawayo, dit bussen nästan var i tid.